Fläskytterfilé i ugn

Igår fick min lilla Luna vara med och hjälpa till med matlagningen. Jag funderade ut i förväg vad jag skulle kunna laga tillsammans med henne. Något enkelt och som hon inte behövde stå och steka direkt vid spisen. Hacka lite grönsaker och låta henne få krydda.

Vi var varit hemma så länge nu p.g.a Corona. Jag utan arbete och eftersom Luna har förskolan inne i stan, nära mitt jobb (innan Corona) så har vi mest varit hemma. Det har gått flera månader nu och helt ärligt så börjar jag känna mig ganska uttråkad och något ängslig faktiskt av att bara vara hemma hela dagarna. Allt ansvar faller på mig. Allt som ska tas om hand och allt som ska skötas i ett hem samtidigt som barnen ska underhållas, matas med mera.

Det kan tyckas vara skönt att vara hemma, ett par veckor eller så. Men åtta månader, utan att kunna göra saker fritt som förr. Inte åka kommunalt som förr, vara försiktig hela tiden. Inte kunna träffa folk, vistas i miljöer med stora folksamlingar. Gå på affärer, restauranger. Resa. Åka utomlands. Visst har det gått att göra vissa saker ändå, lite mer under sommaren men inte riktigt som förr. Antalet sjukfall har börjat öka igen nu under hösten. Folk som inte respekterar restriktioner eller som inte tar ansvar. Det är en extremt jobbig situation, för alla. Det är faktiskt deprimerade. Och ännu mer när man inte har ett jobb.

Mina dagar består av att vaka tidigt, bara för att ta en kaffe i lugn och ro innan alla vaknar. Läsa mails, kolla nya jobbannonser, skicka iväg ansökan. Väcka min son, fixa frukost. Samtidigt vaknar min flicka. Tjat på sonen om allt han ska göra innan han ska iväg till skolan. Sedan disk, plocka undan, städa, laga mat, tvätta kläder. Jag är igång så gott som hela dagen. Ända fram till kvällen då det är dags för Luna att gå till sängs. Ibland är det så mycket att göra och tänka på att jag bara vill dra täcket över huvudet och önskar att jag kunde få vara ifred en stund. Men jag är iallafall glad att vi alla är friska och att ingen i familjen blivit sjuka av Corona.

Min lilla Luna, känns som att hon missar en hel del just nu av sin barndom. Även om myndigheter säger att barn inte är i riskzon och inte blir sjuka på samma sätt så är det inget jag vill riskera. Vi tog henne till förskolan två dagar i början av oktober, en torsdag och fredag. Så vaknade hon upp på lördagen med feber och förkylningssymptom. Tanken var att komma igång med rutiner igen, så att även jag kunde få ägna mer tid åt mig, sköta mina ärenden i lugn och ro. Kanske börja träna. Börja jobba.

Men, vi är hemma. Antagligen till efter årsskiftet. Ett vaccin som verkar fungera är nu på G. Kanske återgår livet till det normala snart igen. Kanske… och även om allt inte blir som vanligt så har vi förhoppningsvis tagit lärdom av någonting åtminstone efter den här pandemin. Att sköta handhygienen bättre?

Pust…

Man får vara positiv ändå, hålla humöret uppe så gott det går. Jag har kunnat vara hemma med mina barn och se dem växa, utvecklas under dessa månader. Har haft dem i min närhet hela dagarna. De har haft mig. De har varit trygga. Vi har allt vi behöver. Ingenting har fattats. Mat på bordet. Tak över huvudet och en varm säng att vila i om natten.

Dessa dagar har Luna fått vara i köket med mig. Lite underhållning för hennes skull. Hon har fått baka pizza, muffins, farsdagstårta och igår lagade hon en riktigt god måltid. Så god att jag blev tvungen att skriva ner receptet!

♥️